Neonatal isoerytrolys, är en vanlig orsak till att kattungar dör under första till femte levnadsdagen. Tillståndet innebär att den nyfödda ungens röda blodkroppar förstörs av mammans antikroppar som överförs via råmjölken. Eftersom antikropparna inte passerar, eller varje fall i mycket liten omfattning, moderkakan under dräktigheten är de drabbade kattungarna helt normala när de föds. Somliga hävdar att detta är den främsta dödsorsaken inom vissa raser.

Kattens blodgrupper styrs av kattens arvsanlag

Hos våra katter finns tre olika blodgrupper, A, AB och B. Grupperna delas in efter vilka proteiner (antigener) som finns på de röda blodkropparnas yta. Nedärvningen av blodgrupp styrs av tre olika arvsanlag (alleler): A, AB och B. A är dominant över AB, som i sin tur är dominant över B. En katt ärver ett arvsanlag från varje förälder. Eftersom både arvsanlagen A och AB är dominant över B måste en katt bära två B-anlag för att få blodgrupp B. En katt med blodgrupp AB kan antingen vara homozygot AB/AB (det vill säga ha två lika arvsanlag), eller bära recessivt B, det vill säga ha genotyp AB/B (heterozygot, två olika arvsanlag). En katt med blodgrupp A bär minst en kopia av A som är det mest dominanta arvsanlaget men kan vara bärare av AB eller B, det vill säga ha genotyp A/A, A/AB eller A/B. Blodgrupper skiljer sig mellan raser och områden i världen Förekomsten av olika blodgrupper skiljer både mellan olika raser och olika områden i världen. Hos våra huskatter är blodgrupp A den vanligaste blodgruppen. Blodgrupp AB är mycket ovanlig medan blodgrupp B är relativt vanlig, speciellt bland vissa raskatter. Brittiskt Korthår, Cornish och Devon Rex, Turkisk Van, Helig Birma och Ragdoll är raser där blodgrupp B förekommer i större utsträckning. Hos de orientaliska raserna, exempelvis Siames och Bengal, är blodgrupp B mycket ovanligt.

Antikroppar mot en viss blodgrupp

Orsaken till att neonatal isoerytrolys är så vanligt hos katt beror på att katter med blodgrupp B, som är en relativt vanlig blodgrupp framför allt bland raskatter, spontant producerar antikroppar mot blodgrupp A. Man kallar dessa antikroppar ”naturliga” eftersom de bildas hos en individ utan att den först sensibiliserats genom exempelvis blodtransfusion eller under dräktigheten.

Om dessa antikroppar kommer i kontakt med röda blodkroppar från blodgrupp A kan dessa blodkroppar brytas ner och förstöras. Av de katter som tillhör blodgrupp A har bara en tredjedel sådana antikroppar som angriper röda blodkroppar i blodgrupp B. Dessa har en låg aktivitet och inte samma förmåga att bryta ner röda blodkroppar från blodgrupp B och orsakar därmed inte neonatal isoerytrolys. Katter med blodgrupp AB har varken anti-A eller anti-B antikroppar.

Tabell 1Vad är neonatal isoerytrolys?

När en katthona med blodgrupp B ger råmjölk till sina ungar får de i sig hennes antikroppar och då även antikroppar mot blodgrupp A. Dessa går över i kattungarnas blod fram till cirka 16 timmar efter födseln. Om kattungen har blodgrupp A innebär det att mammans antikroppar kommer bryta ner kattungens röda blodkroppar. Det är detta allvarliga tillstånd som kallas neonatal isoerytrolys. Kattungar som drabbas av detta sjukdomstillstånd är alltså de som har blodgrupp A vars mamma har blodgrupp B. Detta kan inträffa då en hona med blodgrupp B parats med en hane med blodgrupp A.

Symtom hos drabbade kattungar

Kattungar som drabbas av neonatal isoerytrolys är vid födseln normala vad gäller vikt, storlek och livlighet. Under de första levnadstimmarna följer dock förloppet något av dessa alternativ:

Perakut: Döden inträffar utan föregående symtom, det enda som märks är att ungen slutar dia de sista timmarna. Obduktion visar oftast inga synliga avvikelser.

Akut: Döden inträffar efter att symtomen visat sig under några dagar. Ungen slutar dia och man kan konstatera förekomst av fritt hemoglobin från sönderfall av röda blodkroppar i urinen (hemoglobinuri). Kattungen får gula slemhinnor i exempelvis ögon och tandkött.

Subakut: Svaghet, brist på aptit och viktminskning kan vara de enda symtomen och kattungen kan dö efter ungefär en vecka. Utan diagnos kallas syndromet ofta ”fading kitten syndrome”.

 

Dessa tre olika förlopp kan förekomma på kattungar inom en och samma kull. Varje kattunge är olika känslig vilket kan bero på dels hur mycket råmjölk den fått i sig, dels att andelen antikroppar i katthonans blod och råmjölk varierar, men även att varje kattunge har olika motståndskraft. Anti-A-antikroppar bildar ibland tillsammans med de röda blodkropparna en fällning i blodet, som kan blockera blodtillförseln och leda till vävnadsdöd (nekros). Svansnekros kan utvecklas hos överlevande kattungar inom de första levnadsveckorna. Om symtomen uppträder i den här åldern kan man nästan vara säker på att katthonan har blodgrupp B, att kattungens blodgrupp är A och att den drabbats av en lindrig form av neonatal isoerytrolys. Varje gång en kattunge dör under de första levnadsdagarna finns det anledning att misstänka neonatal isoerytrolys. För att vara säker på detta kan man göra ett blodgruppstest på katthonan hos veterinären.

Behandling

Drabbade kattungar som är yngre än 24 timmar kan behandlas genom att de hindras från att dia på mamman. Därmed begränsas mängden antikroppar som kan föras över från katthonan. Om det redan gått 24-36 timmar är det ingen idé att hindra kattungarna från att dia på katthonan, eftersom antikropparna redan överförts till ungarna. Prognosen för de kattungar som redan börjat visa symtom är tyvärr dålig. Utöver allmän vård såsom dropp och värme finns det i teorin en möjlighet att göra en blodtransfusion med blod från grupp A eller B beroende på ungens ålder, men detta görs i allmänhet inte i Sverige. En blodtransfusion är mycket svår att genomföra i praktiken eftersom en kattunge är så liten till storleken. Dessutom ställs diagnosen ofta först efter att kattungen dött, eller då kattungens akuta tillstånd är över och ungen återhämtat sig.

Riskfylld korsning

Vid parningar mellan B-gruppshonor och A-gruppshanar kan resultatet i kullarna variera. Samtliga ungar kan dö men det kan också hända att ingen av dem verkar drabbas. Om pappan är homozygot A (det vill säga har genotyp A/A) kan alla kattungar drabbas i olika utsträckning eftersom samtliga får blodgrupp A med genotyp A/B, om mamman har blodgrupp B. Är pappan däremot heterozygot A (genotyp A/B) får 50 % av kattungarna blodgrupp B (genotyp B/B) och berörs inte alls, medan den andra hälften får blodgrupp A (genotyp A/B) och riskerar därmed att drabbas av neonatal isoerytrolys (se tabell nr 2). Enligt Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2008:5) är det idag inte tillåtet att para en B gruppshona med en A-gruppshane just för att minimera risken för neonatal isoerytrolys. Jordbruksverket får medge undantag från bestämmelserna om det finns särskilda skäl. Man kan alltså ansöka om dispens för att få använda en honkatt med blodgrupp B i avel med en hane med blodgrupp A. Jordbruksverket kommer då att i varje enskilt fall bedöma
om de skäl som angivits kan betraktas som särskilda.

Tabell 2

Vi använder Cookies för att ge dig din bästa onlineupplevelse. Genom att klicka i TILLÅT godkänner du att vi använder Cookies i enlighet med våra riktlinjer för cookies.
Cookie Settings