Hem Hund Hundkunskap Hundens hälsa och sjukdomar Sjukdomar i urinvägarna

Sjukdomar i urinvägarna

Hur du upptäcker urinvägsproblem hos din hund

De kliniska tecknen på urinvägsproblem varierar och är ibland knappt märkbara. Oavsett intensitet är de alltid uttryck för obehag och/eller smärta.

Vid urinvägsproblem bör man snarast uppsöka veterinär, så att veterinären kan ordinera en behandling som snabbt lindrar hundens obehag. I värsta fall kan urinstenar blockera och orsaka stopp i urinvägarna vilket är ett livshotande tillstånd.

Symtom på urinvägsproblem:

  • Kissar oftare och i små skvättar eller kissar inte alls
  • Slickar sig oftare kring könsorganen
  • Lyfter på benet eller hukar sig under längre stund när den kissar
  • Krystar eller visar tecken på smärta då den kissar
  • Rosafärgad urin, vilket kan tyda på blod i urinen
  • Minskad törst och/eller aptit
  • Beteendeförändringar

Betyder problem i urinvägarna nödvändigtvis att min hund har urinsten?

NEJ. Sjukdomar i de nedre urinvägarna (LUTD) kan ha olika orsaker. De kan orsakas av:

  • Inflammation i urinblåsan orsakad av bakterier (infektiös cystit)
    Detta uppstår när det förekommer bakterier i urinen och är den vanligaste sjukdomen i urinvägarna hos hund. När det förekommer måste hunden ofta behandlas med antibiotika, samtidigt som den får dietfoder. Normalt är urinen steril. När det finns en infektion, höjer bakterierna ofta urinens pH och därmed ökar risken för bildning av struvitsten.
  • Urinkristaller/-stenar:
    Dessa ansamlingar är vanliga hos hund och bildas mest i urinblåsan, inte i njurarna som hos människor. Kosten spelar en viktig roll för att förhindra återfall.
  • Tumör
  • Annat

För att kunna ställa en diagnos kan din veterinär behöva göra vissa tester som exempelvis en urinanalys för att avgöra urinens pH och upptäcka förekomst av inflammatoriska celler, blod, protein, kristaller etc.

Vad är en urinsten?

Urinstenar består av sammanfogade kristaller som har byggts upp av olika mineraler i urinen. Dessa kristaller förekommer framför allt när urinen är mättad på mineraler, och urinen är mycket koncentrerad. Detta sker antingen på grund av att kosten har en olämplig sammansättning vilket gör urinmiljön gynnsam för kristallbildning eller på grund av avvikelser i hundens ämnesomsättning. Även om de inte alltid bildar stenar, kan kristallerna bidra till en inflammation i urinvägarna. När man talar om urinsten ska man komma ihåg att det inte bara finns en, utan flera olika typer av stenar. Även om alla stenar bildas via samma mekanismer, består de av olika komponenter.

Man skiljer på:
Struvitstenar: Dessa är mycket vanliga och bildas av fosfat-, ammonium- och magnesiumjoner. Hos hund förknippas de ofta med en urinvägsinfektion, som ska behandlas samtidigt.
Kalciumoxalatstenar: Är tillsammans med struvitstenar den vanligaste typen av stenar hos hund.
Ammoniumuratstenar: Mycket ovanligare, men förekommer oftast i samband med leversjukdom. Dalmatiner är särskilt benägna att utveckla den här typen av stenar.
Cystinstenar: Sällsynta.

Stenarna kan variera i storlek, uppstå ensamma eller tillsammans med andra stenar, vara av en sort eller blandade. Identifiering av vilken typ av sten det rör sig om är mycket viktigt för att kunna sätta in lämplig behandling. Om din hund har urinsten och veterinären opererar bort stenen är det anledningen till att veterinären kommer att föreslå att stenen analyseras. Genom att göra en analys kan veterinären också anpassa hundens fortsatta behandling.

Vilka faktorer främjar stenbildning?

Bakomliggande orsaker beror på stentyp och djurslag. Som en generell regel kan man säga att de faktorer som är involverade vid stenbildning är:

  • Hur sur urinen är (pH): Struvitstenar utvecklas i alkalisk urin. Djurets kost spelar uppenbart en viktig roll för utvecklingen av struvitkristaller eller -stenar. Hos katt och hund är urinen naturligt sur. Vissa dieter leder dock till alkalisk (basisk) urin, och gynnar härigenom utvecklingen av struvitkristaller/-stenar.
  • Koncentrationer av mineraler i urinen: En kristall är uppbyggd av olika molekyler vars urinkoncentrationer påverkas direkt av kosten. Ett lågt innehåll av magnesium i kosten hjälper exempelvis till att förebygga struvitbildning. Om djuret inte dricker mycket kommer dess urin att vara mer koncentrerad (mättad) och de mineraler den innehåller kommer att bindas till varandra. En av nyckelfaktorerna för att förhindra kristallbildning och/eller återfall är att uppmuntra ett djur att dricka (för att späda ut urinen).
  • Infektiös cystit: Normal urin är steril. När en infektion uppstår tenderar bakterierna att höja urinens pH och härigenom ökar risken för bildning av struvitstenar.
  • Övervikt: Ökar risken för urinsten. 30-35% av alla hundar lider av övervikt eller fetma. Även en livsstil där hunden är mindre rörlig ökar risken för urinsten.

Slutligen bör man notera att vissa individer (katt och hund) helt enkelt är mer benägna än andra att utveckla urinstenar. Det är känt att små raser som bichon frisé, dvärgschnauzer, pudel, shih tzu och yorkshireterrier är mer benägna att utveckla urinstenar. Dalmatiner löper en högre risk för ammoniumuratstenar på grund av en förändring i deras ämnesomsättning som leder till ökad utsöndring av urat i urinen. I allmänhet drabbas hanhundar oftare av urinsten än tikar (förutom struvitstenar).

Hur kan man behandla urinsten?

Det är mycket viktigt att ta reda på vilken sorts sten det rör sig om, eftersom behandlingen beror på stenens sammansättning.
För att komma fram till rätt diagnos kan din veterinär föreslå att det görs vissa tester, som urinanalys, röntgen, ultraljud eller analys av stenarna. Utifrån resultaten ordinerar veterinären eventuellt en medicinsk behandling tillsammans med ett dietfoder. Dietfodret har en särskild sammansättning för den typ av sten som din hund drabbats av.

Medicinsk behandling

Denna består oftast av antibakteriell behandling för att bekämpa eventuell infektion i urinblåsan, antiinflammatoriska läkemedel för att dämpa inflammation i urinvägarna, eller något medel som ändrar urinens pH.