Proteinernas huvudsakliga funktion är att fungera som byggstenar för muskler och annan levande vävnad.

Protein är mycket stora molekyler och består av långa kedjor med hundratals, och ibland tusentals mindre beståndsdelar, aminosyror. Det finns endast cirka tjugo stycken aminosyror. De kombineras samman i oändligt många olika proteiner. Aminosyror kan liknas vid bokstäver som formar en obegränsad mängd ord med helt olika innebörd.

En del av dessa aminosyror är livsnödvändiga (essentiella) och dessa måste katten eller hunden få i sig via födan. Hunden har 10 essentiella aminosyror och katten har 11. Kattens elfte essentiella aminosyra är taurin. Brist på denna kan leda till blindhet, hjärtproblem och fortplantningsproblem. De övriga aminosyrorna kan kroppen själv tillverka (syntetisera) förutsatt att den fått tillräckligt med byggmaterial. Det protein som inte behövs som byggmaterial omvandlas till energi. Energiinnehållet i protein är lika högt som i kolhydrater men bara hälften så högt som i fett. Gemensamt för alla proteinmolekyler är att de innehåller kväve, ett näringsämne som kroppen måste göra sig av med (via njurarna) vid överskott. På grund av detta är protein inte det mest optimala näringsämnet som källa till energi.

Protein i kroppen

Kroppen har olika förmåga att ta upp olika proteiner. Ett protein som kroppen enkelt kan ta upp, är ett protein med hög smältbarhet, det vill säga en hög andel tas upp under matsmältningen. Kroppen tar inte upp proteinmolekyler utan dessa måste först brytas ned till sina enklaste beståndsdelar, aminosyror. Kroppen hos en hund, katt eller människa känner ingen skillnad på aminosyrorna – det spelar ingen som helst roll om de kommer från vegetabilier eller animaliska råvaror.

Det är först när kroppen tar upp aminosyror i tarmen som proteinet tillför någon nytta. Det protein som förblir osmält förjäses i tjocktarmen och kan ge magtarmstörningar som illaluktande gaser och diarré.

Vegetabiliskt vs animaliskt protein

En vanlig fördom är att allt vegetabiliskt protein har lägre smältbarhet än animaliskt. Det stämmer inte. Det finns vegetabiliska proteinråvaror som har en mycket god smältbarhet, till exempel vetegluten, och det finns animaliska proteinråvaror som har en låg smältbarhet, till exempel animaliskt proteinmjöl som torkats vid hög temperatur.

Ibland talar man om att ett protein är högvärdigt. Då syftar man på hur väl aminosyrans profil i en råvara eller produkt överensstämmer med djurets behov. När ett foder är baserat på högvärdiga proteinkällor kan djurets behov tillgodoses med en lägre andel protein i fodret. Det är viktigt att poängtera att ett foder med hög proteinhalt inte nödvändigtvis innebär att fodret har hög kvalitet.

Ständig produktutveckling

Royal Canin arbetar fortlöpande med produktutveckling för att optimera den näringsmässiga balansen. Då det gäller val av protein är det alltid djurets verkliga behov som sätts i fokus – proteinets smältbarhet, innehåll av olika aminosyror och smaklighet.